Här är allt lugnt, har inte så mycket att skriva om. Vi provar nu att låta W träna och spela matcher utan att höja cortisonet. Ibland kan jag inte låta bli, då jag tycker det blir alltför fysiskt… men vi försöker. Anledningen är att vi tyckte att han blev lite cortisonsvullen, det är så svårt att avgöra men vi vill inte ge för mycket över tid heller. Vi får se hur det går. Han verkar må bra och vara lika pigg som vanligt.

I helgen ska han åka på innebandycup, en hel helg utan oss. Förut har han övernattat på en fotbollscup en gång, men nu åker han fredag och kommer hem söndag. Vi sa först att han inte kunde åka med då vi inte hade möjlighet att vara med. Då hade tränarna haft ett möte där de kom överens om att de ville ta ansvaret så att W kunde åka med ändå. Man blir ju bara gråtfärdig över sådana underbara människor. Jag blir rörd på riktigt och W såå glad och tacksam. De måste påminna honom om tabletter och ringa oss om han på något sätt inte är sig själv eller om han blir låg och loj, får feber el likn. Vi kan ju guida rätt långt per telefon (det gjorde vi ju när vi var i Köpenhamn :-))… Men att erbjuda sig att ta ansvaret är stort. Jag är så glad för det!

Jag ska på spa med ett gäng härliga vänner. Det känns så välbehövligt att jag knappt kan vänta. Jag ska sätta mig i en pool och bara njuta, det ska bli underbart!!