Vi har en helt fantastisk sommar. Såå intensiv, men roligare än på mycket länge. Vi träffar härliga människor, vi gör roliga saker, vi umgås med barnen på ett roligt sätt. Galet bra faktiskt.

W mår jättebra, det visade sig väldigt väl när vi var på Gotland i en vecka. Vanligtvis brukar han vara stressad och orolig när vi är iväg. Vara noga med att ta reda på var sjukhus etc finns. Han verkar tycka det är jobbigt när det inte är som vanligt. Men den här gången har det inte varit en enda fråga om sådant. Han har varit lugn och harmonisk, och vi har haft såå roligt. Han t o m kräktes någon timme innan färjan hem skulle gå och vi fick lite panik över hur vi skulle göra, men vi var alla väldigt lugna. Gav kortison direkt efter, tog tid för att se om kroppen skulle hinna tillgodogöra sig det och jag kollade självklart vägen till sjukhuset. Men det var bara en gång så vi kom hem som vi skulle.

I natt har jag legat vaken hela natten. Det är så att W har så mycket slem i halsen, han harklar och spottar. Han säger själv att han vill få hjälp, han vill ha en makapär som vi hade på CAST, en sug som sög upp slem… han tycker det är pinsamt att behöva spotta och harkla sig. Men om han inte gör det så får han kvävningskänslor. Det här har oroat mig ganska mycket. Jag har inte vågat ta reda på vad det kan vara… tänkt på det värsta, de här Prograf-tabletterna som han ätit så mycket och så länge är rena rävgiftet och har såå många otäcka biverkningar. Minnen från CAST och min pappas strupcancer ankrade på… och i natt, då hade jag sådan ångest, jag grät och var så jävla rädd. Orkar inte en gång till. Orkar inte med något NYTT. Så jag gick upp och började läsa. Läste och läste och läste. Och blev lugn. Jag tror att han har problem med Sköldkörteln. Det visade sig att de allra flesta med Addison (minns inte hur många procent, men det var många) hade dessa problem. Det är också en autoimmun sjukdom och det fanns t o m kopplingar till Celaki (glutenintolerans). Och det allra bästa – det är INTE farligt!!!

Så nu har amatörläkaren Mia diagnostiserat ännu en gång :-). Jag hoppas bara jag har rätt. Försökte få tag i Dr Annas avdelning, men den var semesterstängd, men känner nu att det inte är så bråttom. Jag tror verkligen det kan vara det här. Sedan kan man ju vara lite kritisk till varför det inte har tagits sådana prover om man vet om att sambanden mellan Addison och det här… men men, möjligen har ju prover tagits som vi inte vet om, men jag tror inte det.

Så nu är jag lugn och glad (och trött! släckte kl 03.30) igen. Ska njuta av de sista veckorna här i Strandstugan i det underbara vädret! Jag känner hur kämpaglöden kommer tillbaka, nu ska vi tillbaka och ta tag i det här, ta tag i den nya jäkla MRen och övervinna den här jäkla sjukdomen en gång för alla. I höst SKA det bli ett positivt besked och W ska få må bra och leva ett normalt skönt liv. Så ska det bli!!!