När W blev sjuk så fick jag en fyrklöver i ett smycke av en av mina närmaste vänner. Den har jag haft på mig varje dag sedan dess… TILLS jag tappade den i höstas någongång. Jag var så förtvivlad och säker på att nu skulle allt gå åt helvete… Det har det ju inte riktigt gjort, men det har ju varit såå tungt.

Igår hittade Lillasysters bästa kompis den i gruset på parkeringen!!! Hon förstod inte hur värdefull den var för mig, men tårarna strömmade och jag blev såå glad. Vidskeplig som jag är tänkte jag direkt att NU kommer allt gå bra den 25e april. Och redan igår förde den tur med sig, en kär vän berättade om en fantastisk händelse i hennes liv och det gjorde mig så oerhört glad.

Jag är så orolig och nervös inför den här kommande MR’en. TÄNK om vi får negativt besked. Tänk om de säger att den inte är stoppad… att sjukdomen har stannat av och inte härjar fullständigt ohejdat, är ju helt klart. Han visar ff inga symptom. Så allt tyder ju på att det är över nu, men de här tankarna snurrar oavbrutet – hela hela tiden… tänk om… TÄNK OM, MR’en visar att skadorna är helt oförändrade – eller t o m har gått tillbaka lite (det är möjligt). Så nu har vi ännu en domedag framför oss. Vi har haft många känns det som. Men den här är kanske den viktigaste av dem alla. Nu SKA det vara stoppat, annars är det något fel – något alldeles galet fel.

Lillasyster fortfarande väldigt väldigt ledsen. Jag är dock glad att hon pratar med mig. Att hon släpper fram gråten inför mig. Inför andra kör hon på som vanligt, sätter på sig fasaden och är som vanligt, så gör jag också så jag vet hur det funkar. Men det är skönt det också, på så sätt får man lite luft på något sätt, blir tvungen att släppa för en stund. Hade nog inte överlevt annars. Förmodligen känner hon den lite oroliga stämningen inför den 25e. Eller egentligen veckorna efter, när vi får beskedet. Vi försöker ju såklart att inte visa och inte tänka på det, men det är klart att barnen känner det. Micke och jag kan inte tänka på så mycket annat just nu. Idag kom W’s efterlängtade fotbollsskor, märkta med hans namn. Han får dem som ”belöning” för att han gör MR’n utan att sövas, och kommer att ha en riktigt jobbig dag nästa torsdag…