Bara ett kort inlägg… tänker att jag kommer undra annars, hur den här dagen var…

Den var förfärlig… När jag kom till sjukhuset imorse nästan dog jag… V var såå dålig. Det var såå hemskt. Han har så ont i halsen och munnen. Kan inte svälja sitt saliv. Kunde inte prata pga allt slem. Lät och luktade som min pappa som oxå gick igenom en urjävlig behandling mot sin cancer, för åtta år sedan – men jag minns det som om det var igår…

Febern hade kommit, 39 grader. Som ett brev på posten… Jävla brev… Det blev en lång dag. Tittade ofta på klockan och då hade det bara gått 15 min el likn. V plågas såå mycket, det är fruktansvärt att se. Jag satt och klappade honom och Micke höll hans panna när han behövde kräkas. Micke är fantastisk!!! Så stark och så bra för V.

Dr Johan ordinerade akut lungröntgen. Lunginflammation är en allvarlig komplikation. Röntgenmaskinen kom rullande in på rummet en halvtimme senare, helt otroligt! Men som tur var visade den ingenting. Än sålänge ingen inflammation. De letar nu väldigt brett vad det kan vara för infektion och under tiden får han antibiotika som riktar sig väldigt brett. Den tog iaf bort febern, så under dagen gick febern ner.

Vartefter dagen gick blev han ändå lite bättre. Började kunna spela sitt X-box. Svårt att prata och väldigt väldigt låg. Hans tillstånd just nu är ovärdigt. Ovärdigt en 9-årig pojke. Jag är så ARG, så ARG på sjukdomen som tvingar honom att gå igenom allt det här!!! Häromdagen satt lillasyster och jag i bilen och grät och SKREK ”JÄVLA SJUKDOM”, ” JÄVLA SJUKHUS, VI HAAAATAR DET HÄR”… osv. Tillsammans, såhär i efterhand låter det ju lite roligt, men det var såå skönt, vi skrek ut vår ilska och sorg tillsammans. Det var ett märkligt möte mellan mor och dotter. Men värdefullt och skönt!

Senare under dagen idag åkte Micke på ett kundmöte och sedan hem till barnen, sedan kom han tillbaka för att tillbringa natten där. När jag åkte hem vid 18-tiden kändes det ändå helt ok. V är tapper. Han är så oerhört duktig och en riktig kämpe.

Nu är jag som en urvriden disktrasa. Ska försöka sova i natt, det brukar gå sådär…

Imorgon lämnar jag barnen hos Nadja och sedan drar jag dit hela dagen. Jag hoppas att han iallafall inte kommer bli så mycket sämre, det här är illa nog. Absolut värst hittills… (Pia, jag vet att vi sagt det förr :-)).