Är på sjukhuset med lillasyster. Kom hit tidigt. Ganska så jobbig dag. V har så himla ont i munnen och halsen. Han har börjat få morfin. Jag tycker det är så hemskt. Barn ska inte behöva få morfin. Jag hatar morfin. Min pappa fick så mycket morfin när han var sjuk och han blev så personlighetsförändrad i perioder, jag förknippar det så starkt med morfinet. Så när V fick det var jag tvungen att gå in på toaletten för att tårarna rann…

Men de gör allt för att han ska slippa ha plågor, för det har han när han inte får smärtlindring. Svåra plågor och det är så tungt att se sitt barn lida så.

Usch, idag är en tung dag. Vi såg just filmen Hur många Lingon finns det.. (tror den heter så). Och den var fantastisk!!! Bästa filmen på mycket mycket länge. Då fick jag tillfälle att låta tårarna strömma trots att jag var med barnen, de grät oxå och jag tror att vi alla tyckte det var skönt.

Jag är så känslig idag, tårarna bränner hela tiden. Har hållt på med alla intyg till höger och vänster, och de är ingen trevlig läsning. På nåt sätt är det det skrivna som får mig att verkligen förstå, kanske är det just därför bloggen fungerar så bra som terapi för just mig.

Men idag har jag haft ett väldigt positivt samtal med Nacka kommun. Vårt ärende har redan börjat rulla och en person där har varit i kontakt med vår förskola. Våra små barn har rätt till barnomsorg i hemmet (el var det passar), och det lät som om det kommer att ordna sig. Enligt läkarintyg rör det sig om sex månader, men det behöver nog inte bli så lång tid. 100 dagar har ju några sagt. Men allt beror ju på hur det går för V, avseende komplikationer m.m. Men det känns oerhört lättande om det kan ordna sig på så vis.

Ja, vi fick alltså inte åka hem… V’s medicinska tillstånd tillåter inte det. Men idag sa läkaren att vi kanske kan åka hem några timmar varje dag och komma tillbaka på kvällen igen. Det var iallafall något och V blev ganska nöjd med det, trots allt. Han längtar såå efter de små syskonen. Och det är verkligen ömsesidigt. Lillalillasyster frågar mycket efter V.

Igår igen fick jag ett SMS från en vän, hon ville ställa en köttfärspaj utanför dörren… Alltså, man blir bara sååå glad. TACK Caroline, jag blev bara såå glad!! I lördags var det Helena som kom med middag, som vi har ätit varje måltid sedan dess :-), det är såå himla himla snällt!!! Tänk vad många underbara vänner det finns. Just nu är ju alla vardagsbestyr som ett stort högt berg att bestiga.

Nej, usch jag hoppas det blir en bättre dag imorgon. Jag ska sova här i natt. Tror det blir en lång natt. Men det verkar, peppar peppar, som att illamåendet har släppt iaf. Alltid något…