Nu är det torsdag. Dagen före den stora dagen.
Igår följde Lillasyster med till sjukhuset hela dagen. Det var en mysig dag med mycket spel och många skratt. Det är underbart att se hur nära syskonen är varandra, hur mycket de tycker om varann.
MEN, Wille började kräkas… biverkningar från medicinerna. Helt enligt plan som de säger. Men det är så synd om honom. Igår kväll blev han tröttare och tröttare, låg och lite ledsen. Micke och lillasyster åkte hem.
Natten blev hemsk! Allt med mamma kom ifatt mig och jag kunde inte sova. Låg och spände mig och grubblade, grät och bara mådde dåligt. Vid halv två var jag ff vaken. Kl 02.30 började V kräkas. Sedan var det oroligt resten av natten, han mådde så illa och han drömde mardrömmar. Jag var helt förstörd när morgonen kom. Tror Micke oxå hade en dålig natt, för när jag messade kl 05.00 så svarade han… Jag frågade efter doktorn som kom in och satte sig på sängkanten. Jag bad om någon tablett som tillfälligt kunde få mig att överleva dagen. Jag är helt anti medicin av den här typen, men idag hade jag verkligen inget val. Micke och Lillebror var ju på väg in oxå, så det finns absolut ingen tid för återhämtning eller vila.
Micke är nu hos V. Han mår såå dåligt. Bara hulkar och kräks. Jag kände direkt igen Addison-symptomen, dvs hans symptom på Addison (alla reagerar olika), och jag hade rätt. Natriumet hade gått ner. Men efter diskussion med läkaren, som är väldigt gullig, känns det ändå som att de har kontroll på läget. V får nu stora mängder Cortison och jag tror att det kommer hjälpa.
Ja, nu är det verkligen pressat. Jag trodde ju att jag skulle kunna tränga undan allt med mamma, men det går ju inte. Sorgen kommer så fort jag lägger mig ner. Sorgen för så mycket. Det jobbiga är att det känns som att det är så LÅNGT kvar.
Bra skrivet Britta, håller helt med.
Önskar så vi alla kunde hjälpa er mer, vi är med er i tankarna ikväll, inatt, imorgon…
kramar H
Hej igen,
Vill bara säga att jag håller med Brittas kloka ord. Kram till er!
Jag tror att det är bra för alla om du släpper fram dina känslor. Det kan säkert avlasta V också – han ser ju att du är ledsen och om du härleder det till sorgen efter din mamma, så släpper säkert lite av hans ångest över att du är ledsen för honom. Han är säkert orolig för att hans sjukdom gör dig ledsen, för så tänker ju barn. Och han är ju smart. Mormor kan ni gråta över tillsammans, precis som ni skulle ha gjort i ett annat läge. Även om du gråter över lite till… Och – jag har sagt det förut – ta emot all hjälp som erbjuds, vad det än kan handla om. Om du får hjälp att sova så mår du, och hela familjen, bättre. Kram.
Jag kan inte komma på något annat att skriva än
Kram till er alla.
Åh all omtanke till er! Visst det är tid kvar men varje dag gör det i vart fall en dag kortare kvar. Behöver du ta medicin för att klara det du behöver nu så är det inget fel! Sömn är otroligt viktigt för att funka så jag hoppas ni får hjälp med det. Kramar!