Sitter på kontoret och ska göra löner och lite annat… ska bara skriva av mig lite först…

Idag var en tung dag – oxå. V har varit såå ledsen. Imorse rakade mina stora killar av sig håret. Tårarna hade runnit på V. Micke tyckte det var såå hemskt att se honom så ledsen. Det är verkligen det som är allra allra värst… när hans tårar bara rinner.

Efteråt blev han ARG, och ledsen. Han började blöda störtnäsblod, det bara sprutade berättade Micke. Blod överallt. Skrämmande för en 9-åring. Och för en 9-årings pappa.

Jag kom vid 11.30, efter ett stop på pizzerian för att köpa glutenfri pizza (att han måste ha gluten oxå – till råga på allt…), och även ett stop på Game-butiken för att köpa uppmuntran, några poäng som man betalar för… konstigt.. men viktigt för honom. Han blev glad.

Han klarade första dosen av de här farliga antikropparna någonting… och cellgifterna. Men allergireaktion kan komma ända upp till på fjärde och sista dosen, men risken minskar. Provtagning var 15 min hela tiden.

Idag kopplade vi upp oss en kort stund mot klassen. Det var så fint, tårarna bara rann. Vi hörde på kompisarna att de verkligen saknade V, de blev så glada när han kopplade upp sig och de fick prata och se varann. Riktiga kompisar!

Men idag har det varit tungt. V är såå ledsen, personalen ser det oxå och många har varit inne och frågat om de kan hjälpa honom på något sätt. Hjälpa honom att genomlida detta. Men det finns inget som hjälper honom en dag som denna.

Mina systrar ringde oxå, de håller på att planera och ordna allt för mammas sista resa… begravning, annons mm. TACK fina systrar för att ni tar hand om allt. Åh, det blev så känslosamt. De hade skrivit en fin vers som skulle stå i annonsen, om allt fint mamma gjort för oss och för andra. Jag bad att jag skulle få en ”skrake”, som mamma kallade den, en tovad fågel som alltid har hängt i hennes hem, det är det jag vill ha som minne av henne. Den ska hänga i Strandstugan och på så sätt kommer hon alltid att vara där.

Usch, nu måste jag rycka upp mig igen. Finns inte tid för mer tårar just nu, varken tid eller ork. Imorgon ska jag åka till Huddinge med Malte, han har sådan läskig hosta så jag pratade med doktorn idag och de ville titta på honom. Sen tar Micke med sig Malte hem och passar på att försöka jobba några timmar, för att sedan lösa av mig igen… Så ser vår vardag ut nu.

Med risk för att bli tjatig vill jag återigen rikta mitt varma tack för all omtänksamhet som vi möts av varje dag från när och fjärran. För vänner som kommer med mat, nybakade kanelbullar, färskt bröd på morgonen, erbjuder hjälp med allt som tänkas kan, för prat och tesällskap, all hjälp med barnen och för att alla står ut med mig, som just nu är så egoistisk och självupptagen så att jag mår illa på mig själv. Jag hoppas att jag har många många år på mig att ge tillbaka allt som jag får av alla just nu. För jag vill det, jag ser så mycket godhet hos alla och det gör mig så varm. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att vi skulle få sådan uppbackning.

T A C K!!!!!!!!!