Nu sitter vi här igen, V och jag. Ser på Fångarna på fortet, avsnitt 617… men har det mysigt. Idag är en ”mellandag” för honom. Cellgifter i morse, sen inget förrän imorgon kl 12. Då drar det igång på riktigt.
Idag var det en körig morgon då det skulle duschas, klippas naglar och klippas hår på alla barnen. Fia och jag var ett bra team då! Sedan åkte vi hit och lekte på Lekterapin i fyra timmar. Det var så mysigt. Vi gjorde Halloweenpyssel, lekte sjukhus, spelade boll och verkligen lekte. Ja, en del ”sjukdomsvinster” har vi fått hela familjen. Vi umgås på ett helt annat sätt nu. Ägnar så mycket tid till varandra. Något vi aldrig hittade tid till förut. Det var alltid jobb eller något socialt, middagar, fester och annat. Det livet känns så avlägset, dagarna går ihop och vilken veckodag det är spelar ingen roll. Men det är en stor vinst att släppa allt annat och bara leva för familjen för en tid iallafall. Barnen älskar det!
Märker oxå hur min relation till V har ändrats. Jag har nästan helt lagt ner min ”föräldraroll” och är mycket mer avslappnad och lugn i vår relation. Vi pratar och skrattar nästan mer som kompisar än som mor och son. Jag har alltid varit så mån om att ”uppfostra” i alla lägen, varit rätt överspänd tror jag. Nu är ju allt som det är, satt på sin spets på ett sätt som gör att inget blir viktigt längre. Uppfostra får vi göra efteråt, tänker jag.
Tänker oxå på att nästa fredag, om mindre än en vecka, är vi på RÄTT sida, då är transplantationen genomförd och uppbyggnaden börjar. Nu är det ju nedbrytning och det känns så negativt. Då börjar kampen till ljuset!
Idag fick jag oxå ett superfint mess från vår kära Dr Eva! Hon tänker fortfarande på oss och vi finns i hennes tankar. Såå värmande!! Vi tänker på henne ofta och allt hon har gjort för oss. Att få det stöd som vi fick under den hemska första tiden var helt obeskrivligt värdefullt! För evigt tacksamma!
Ja, än sålänge är ju tiden här helt ok. Och dagarna går på något vis. V och jag bestämde att vi säger att vi ska vara här i 40 dagar, då blir vi förhoppningsvis postivt överraskade och får åka hem tidigare. Så det är ”bara” 35 dagar kvar…
Jag läser varje dag och tänker mycket på er! Det är nog väldigt viktigt att tänka på det som är bra för att ta sig igenom det mindre bra. Något gott kommer det ur allt och även om det är svårt att tänka så nu så får ni en bättre sammanhållning i familjen och det är ju inte så lite.
Brukar ni läsa mycket? Själv lyssnar jag på ljudböcker näst intill hela dagarna via mobilen, när jag kör bil, när jag mockar osv. Det finns även barn/ungdomsböcker i utbudet. Jag tycker att det är ett bra tidsfördriv så jag ville tipsa om det. Jag har abonnemang hos Storytel, men det kanske finns fler som erbjuder tjänsten.
Många varma tankar Angelica
Jag vet att den här tiden har förändrat de flesta av oss som känner er och som följer din blogg. Vi lär oss också vad som är viktigt här i livet. Ni är en underbar familj. Skickar kramar och massor med styrka från oss
Ja snart börjar uppbyggnaden. O den tuffa tiden som återstår tar ni er igenom! Jag skickar styrka och tankar. Tillsammans är vi starka!
Sååå glad att känna den positiva tonen i ditt inlägg! Att Micke rakar av håret……. Underbart! Och visst byter man fokus, när allt står på spel. Det som förut var viktigt, blir futtigt. Och det som var futtigt blir viktigt. Kram till er alla!