Sitter återigen i gästrummet på CAST-avdelningen Huddinge sjukhus. Har precis kommit hit för att ”lösa av” Micke. De är och spelar pingis just nu. Ska snart gå dit och krossa dem båda (i pingis alltså).

Nä, jag är verkligen inte så munter som jag kanske låter. I natt sov jag hemma, men lillasyster drömde mardrömmar m.m. hela natten, så jag har inte sovit mycket. Sedan har jag tokjobbat hela dagen. Måste betala fakturor och fakturera kunder, och löner brukar de anställda gilla att få oxå… Svårt att motivera sig att gå ner och jobba, men nödvändigt.

Igår tog vi beslutet, på inrådan av läkare, att stora lillasyster ska vara hemma från skolan till transplantationen. Det får ju inte hända något nu. Hon mår dessutom ganska dåligt och är väldigt orolig, så hon verkar tycka det var ok.

Mamma är jättedålig, nu är det bara dagar där. Mina två systrar är där och vakar över henne. Fia valde att stanna hos oss. Det är jag jättetacksam för. Jag orkar/kan inte tänka på mamma, är helt avtrubbad, gråter inte – orkar inte. Just nu kämpar jag för att ta mig igenom dagen. Det är ju sömnbristen oxå. Jag tänker att jag får ta sorgen över mamma om ett tag, kanske om ett halvår eller så. Är så rädd att jag ska braka ihop och inte orka, det får ju inte hända. Jag MÅSTE orka.

Idag hade Dr Petter varit inne hos oss. Han ville prata med Micke om att vi inte har berättat för V om hans sjukdom. Vi har ju valt att inte säga vad sjukdomen heter, vad den kan göra och att man faktiskt kan dö av den. Dr tyckte det var fel. V måste veta vad han kämpar för, vad alternativet är. Micke har hunnit fundera över detta hela dagen och tycker nu att han har rätt. Jag kan inte tänka riktigt klart just nu, men håller nog med om detta. Tror V är redo att få veta nu. Det hade inte varit bra tidigare, det står jag fast vid, men nu är det kanske läge. Idag fick dock V informationen om mormor, så vi ska sprida tråkigheterna lite. V blev mer berörd av beskedet om mormor än jag hade trott. Kan det inte ske ett mirakel så hon inte behöver dö? Nej, tyvärr. Usch, nu kommer de där jävla tårarna ändå…

V mår fortfarande jättebra, men de säger att när vi börjar med cellgifterna via dropp (imorgon kväll), kommer det gå fortare. Alla prover ser jättebra ut och allt går enligt plan. Alltid något…