Hemma med sjuk Lillebror och Lillasyster. Otålig. Vill vara på sjukhuset och ha KOLL. Kontrollbehovet är stort, men oxå nödvändigt inser jag. V mår bra nu. Har ätit två mackor och känner sig pigg. Febern gick ner i natt. Men kl 10 hade han fortfarande inte fått sin morgondos av medicin. Jag blir skitstressad. Micke sa att de nu väntade på Dr Eva. Åh vad skönt att hon kommer ner!! Men tills hon kommer måste vi lösa det där med medicinen. Micke tryckte på och då sa de att V skulle försöka ta sin normaldos via tabletter. Det gick bra. Men jag vet att man måste trappa ner doseringen av medicinen efter en sådan här dipp. Jag ringde Dr Björn. Igen. Han är så himla snäll och lugn. Jag hade rätt. V ska dubbla dosen idag och gå ner på normal imorgon om han mår bra.

Det är jobbigt att inte kunna känna tillit. De sa igår att ”nu är ni här och allt är lugnt”, men det kändes inte så om jag ska vara ärlig. Och man kan kanske inte begära det heller, det är ju så himla himla ovanligt. På torsdag ska vi träffa Dr Björn och då gå igenom allt en gång till. Jag sa att vi måste vara helt säkra på hur det ska vara, då kan vi oxå stå på oss och själva ordinera vad som ska vara. Vi har ju fått kort där det står hur han ska behandlas, men igår upplevde jag att jag blev osäker eftersom de var osäkra. ÄR det en Addison-chock? Är detta ett sådant här tillfälle då han ska ha 100 ml Solu-Cortef? Ja, det var det, vet jag nu.

Så det som hände igår var väldigt lärorikt. Jag kände att jag blev handlingskraftig och hög på adrenalin. Var rädd för att jag skulle sätta mig och gråta i ett hörn, men det gjorde jag inte. Det fungerade att sätta en infart på V. Och allt gick relativt lugnt till. Känns bra.

Nu ringde Micke och sa att vår underbara, trygga Dr Eva hade varit där. Hon var väldigt tydlig på att vi ALLTID kunde ringa henne, när som helst, hon hade alltid telefonen med. Hon skulle skriva instruktioner som vi skulle bära med oss, hon skulle ordna så att alla barnen fick influensavaccin så fort det släpptes. Åh, nu kommer tårarna. Hon får mig alltid att känna mig så OMHÄNDERTAGEN och det är precis det som vi behöver så mycket nu!!!!!

Micke och V sitter nu i en taxi på väg HEM!!!

Nu ser jag fram emot en lugn och skön helg med familjen. Ut och spela fotboll, bära ved (!) och bara mysa. Strunta i att alla kläder ligger i en enda stor hög på gästsängen och inte i garderoberna. Strunta i allt damm i hörnen och allt annat som inte blir gjort. NJUTA av stunden och inte tänka på framtiden. Våra helger tillsammans är räknade nu, för en väldigt lång tid framöver…