Tårarna rinner och rinner… av kärlek och, trots allt, av lycka. Idag ska W få åka till Globen och se en match, tre av hans bästa vänner är här och de sitter och fnissar och skrattar högt och innerligt. Det är så underbart!!!

Jag har haft en period då jag tycker att livet är så orättvist, tyckt såå synd om W och oss andra. Jag fick för en tid sedan ett mail från en av mina bästa vänners mamma. Det var ett så fint mail om att man faktiskt får tycka synd om sig själv och vältra sig i sin egen olycka för en stund. Tack Lottie, ditt mail värmde såå mycket!

Nu har jag gjort det ett par dagar, men idag känner jag sådan enorm värme och glädje. Över att W faktiskt finns hos oss och att prognoserna trots allt är så goda. Det kunde vara värre.

Vi har upplevt en tid nu att han har varit väldigt deprimerad, jag har pratat med sjukhuset och Gabriella om det. Det är ju absolut inte konstigt, men en 10-årig pojke ska inte behöva vara det. Blir mellan varven så jävla arg på allt, arg och sedan snabbt sorgsen.

Igår pratade jag med en vän om hur stark W faktiskt är. Hur många besvikelser och ledsamheter han gång på gång måste hacka i sig och ta sig igenom. Utanförskap, att inte få vara med ”på riktigt”. Vet att jag har ältat det här på bloggen många gånger. Men det är det absolut tyngsta med den här perioden. Och det trots att han faktiskt har fått må så bra och att han faktiskt inte har behövt vara så isolerad som vi var rädda för. Vi försöker ordna så mycket som det bara går och ibland blir jag nästan lite rädd för att han ska bli för trött och att det är farligt. Men de säger att det inte är det, tvärtom, det är det som gör honom frisk.

Har försökt jobba med målbilder igen. Kände att han gett upp dem. Nu pratar vi om fotbollsläger i sommar, resa i höst m.m. Viktigt!!! Minns hur vi satte ett tydligt mål när vi besökte dr Karin en gång, hur vi bestämde oss att på måndag ska vi ha tid för transplantation. Och det blev så. Mål är så starka, så förverkligande, så viktiga.

Åh det är så härligt att höra deras skratt, deras snack och hur gulliga de är mot varandra. Är så glad att han har sina fina vänner!!

Och ikväll är det hans kväll – ska bli en kväll att minnas. Det är W stora dag!