W fortsatte att få stora knölar och det var väldigt besvärligt för honom.
Men så förra måndagen ringde dr Jacek. Jag blev väldigt förvånad. Han sa då att det
var streptokocker. De hade hittat det i odlingen som skickades. Han ville att
vi direkt skulle åka till vårdcentralen och göra smittspårning på oss andra,
annars kan det bli så att det bara snurrar runt runt… och med tanke på
W’s svåra symptom, som han sa, så vore det olyckligt.
Så på tisdag morgon tågade vi iväg, likt familjen von Trapp, till
vårdcentralen. Läkaren blev alldeles nervös när vi var så många… :-)… och
hon ojade sig över kostnaden etc. Suck.
Det visade sig idag att det bara var Malte som hunnit bli smittad, så han
får också penicillin nu. Jag är superförkyld, men mina provsvar hade inte
kommit ännu. Men det är nog bara en rejäl bondförkylning.
Det känns oerhört skönt att ha fått en förklaring till W’s knölar. Det var
ju verkligen så att vi båda trodde att det var något helt annat. Vi pratade
inte om det, vi orkade inte det, men det räckte med att Micke och jag bara
tittade på varann så förstod vi vad den andra tänkte. Och detta kommer vi att
få leva med. Så är det bara.
Så nu fick vi en anledning till att fira! Bara små ”streppisar” –
det kan man ju leva med, eller rättare sagt bli av med!! Nu håller kanske inte
W med precis just nu, då tabletterna är stora som stolpiller, men han är så
jäkla duktig!!
