Oj, vad det var länge sedan jag skrev något.. Nu börjar allt lida mot sitt slut. Den här bloggen, som gett mig såå mycket skrivlust och tröst har snart gjort sitt.

Imorgon ska vi till sjukhuset. Vi ska få träffa vår nya ”Dr Karin”, hon ska dock alltid finnas kvar i bakgrunden och följer oss, men vi ska ha kontakten med den här nya kvinnan. Jag har verkligen inga åsikter om det, det blir som det blir, säkert bra.

Jag skrev just ett långt mail om W till hans fotbollstränare inför en förestående fotbollscup i helgen. Micke måste åka hem på lördag em för vi ska på fest, och det blir första gången vi lämnar W så långt borta. Jag blir alltid så himla känslosam när jag berättar om hans sjukdomar, om riskerna och vad de ska göra om det händer. Likaså, vilket jag nämnt tidigare, när jag är på apoteket, börjar alltid tårarna forsa. Har så svårt att förlika mig med att det här är vår verklighet.

I helgen fick W ett getingstick (eller myggbett) på ögat och svullnade igen på en timme. När vi ringde vårdguiden var vi tvungna att åka direkt. Det visade sig att han helt plötsligt har blivit mycket överkänslig mot både mygg och andra insektsbett så han fick medicin för det också… Suck… Han har också stora utslag på huden lite här och var. Dessa kliar och gör ont om vartannat och är riktigt plågsamma. Jag hoppas vi får hjälp imorgon när vi träffar våra fantastiska läkare.

Men W mår så bra. Han är så stark. Så klok. Så förståndig. Vi jobbar hela tiden på att behandla honom ”som vanligt”, vilket vi tror att vi lyckas med. Men ibland så är det såklart lätt att falla in i att vi försöker skydda honom från vardagliga onda ting, vi tycker ju han har fått sin beskärda del redan. Men vi har fokus på detta och försöker bli bättre. Om man skulle fråga honom är jag övertygad om att han tycker vi är superhårda och orättvisa :-)…

Det är mycket som ska hinnas med här, innan vårt efterlängtade sommarlov. Sommarlovet som ska ge oss så mycket kraft och styrka. Strandstugans är ju som balsam för själen. På måndag packar jag ner kontoret och beger mig ner till paradiset. Då ska allt vara förberett, overkligt och underbart.

Nu är det pirrigt inför mötet imorgon. Vi kommer ju får svar från USA. Blir nog inte så mycket sömn i natt, men snart så är allt över! Så måste det bli.