Idag kom W hem från träningen med 38,6 i feber. Snabbt, i med trippel cortison och alvedon, packa väska, duscha och tvätta håret (om sjukhus skönt att det är gjort), fram med kräkshink (vid svikt kräks han alltid). Men den här gången, vilket i så fall blir första gången, är vi med. Vi hann få i kortison i tid så vi kanske klarar det utan sjukhusbesök.

Galet – att han gick och tränade… men han var så pigg! Han babblade och bubblade så mycket vid middagen att vi fick säga till honom att hans syskon oxå måste få en syl i vädret :-). Borde ha tagit tempen… men det fanns verkligen ingen anledning till det, och ingen anledning att fundera på det nu heller. Nu ska vi bara klara natten så får vi åka till ”vår” avdelning imorgon om det behövs.

Nu sover han sedan länge, häftig andning och feber som inte går ner. 39, 2 nu senast… Blir en vaknatt. Ställer klockan varannan timme så att vi är med, det kan gå så himla fort. Jag är superfokad, den här gången ska vi klara det själva! Men såklart tar vi inga risker, om han blir sämre så åker vi – ingen tvekan!

Somnade faktiskt en stund, men vaknade av att Tusse hade lekstuga med en mus – inne… är det inte det ena så är det det andra :-)… TUR att Micke var hemma!