Idag har vi varit på sjukhuset… provtagning hos gulliga Anki, läkarbesök hos dr Britt och sedan hos endokrinläkaren Anna.

Dr Britt gjorde noggrann undersökning, inkl neurologisk. Hon har satt sig in väl i W’s fall och är den varmaste, snällaste läkaren som finns. Och dessutom en av de bästa! Härligt att vi får träffa dessa fantastiska människor som gör så mycket för andra.

Fick idag höra om att såå många, Dr Johanna, Dr Britt, Dr Karin, två syrror etc åker till Afrika och jobbar med jämna mellanrum. De flesta på vår avdelning är ju ”blod-läkare” och specialister på HIV Aids exempelvis. Blir så imponerad hur de verkligen kan hjälpa – och verkligen gör det – människor i andra delar av världen. Hur de delar med sig av sin enorma kunskap, i kompetensen som räddar liv. Fint!

Dr Anna är ”Addisondoktorn”, jag fick möjlighet att ställa alla mina tusen frågor :-), vill ju veta och förstå så mycket som bara går. Idag lärde jag mig ytterligare om hur hydrokortison påverkar hormonproduktion och stressreaktioner i kroppen.

Jag frågade återigen alla OM det fanns något negativt med hård träning. Men absolut inte – träning är BARA bra! Och de vet ju alla att det är Willes absoluta intresse så det fanns ingen anledning what so ever att försöka hindra honom. Låt honom bestämma takten, var deras råd!

Nu är det vaccination av alla barnen och oss som gäller. Många diskussioner har det varit, huruvida vi ska vaccinera oss mot influensan. Men idag fick vi det slutgiltiga rådet från Dr Anna, gör det! Det kändes skönt. Det är svårbehandlat och vi vet ju att vi hamnar på sjukhus med W. W själv får inte ta då det är ett ”levande” vaccin, men om vi andra tar så skyddar vi ju honom. Tveksamheten bestod i risken för narkolepsi, men Dr Anna hade fakta kring det. Det var ett medel de hade tillsatt svininfluensavaccinet som påverkade immunförsvaret, och det har visat sig kunna ha biverkning i form av narkolepsi. Detta medel tillsätts inte i det vanliga vaccinet. Så då vet vi det :-)!

Nu ska lillasyster och jag iväg och ta sprutan, hon ligger däruppe och skakar, livrädd för det lilla sticket… Hm, måste erkänna att jag har lite svårt att möta det då jag vet vad W har fått utstå under sin resa, men jag är snäll, jag lovar. Mutar och lirkar. Det kommer nog att gå bra!