Hur det är, det där med fotbollen och Wille.

Wille har valt att byta klubb och vi har förstått att många undrar… Vår Wille är en idrottskille av stora mått. Fotbollen kommer absolut främst i hans liv. Fotbollen räddade hans liv, för det är hans stora drivkraft. Han vaknar varje morgon och hans första fråga är – hur dags är min träning idag. Jag förstår att det kanske inte är så lätt att förstå hur man som 10-åring kan vara så totalt driven av något, men så är det i Willes fall. Han lärde sig läsa när han var 6 år, för han ville läsa om fotboll i DNs sportbilaga och vi orkade inte alltid läsa för honom. Han kommer ihåg ALLA matcher, vem de mötte, vad det stod i halvlek, vem som vann och var de spelade. År tillbaka, det är helt otroligt. Han kan namnet på varenda spelare i alla möjliga konstiga lag. Ja, milt uttryckt – fotboll är hans allt.

Wille vill träna så mycket som möjligt. Han vill egentligen spela i Boo Utvecklingslag, men det finns många anledningar till att vi som familj inte kan klara ut det. Nu hittade vi ett annat lag som erbjuder honom träning tre gånger per vecka, 1,5 tim varje gång.

De dagar han inte tränar är han rastlös och tycker det är tråkigt. Häromdagen ville han gå tillbaka till sitt gamla lag, då de skulle spela match samma kväll. Vi säger självklart att han gärna får gå tillbaka, men beslutet skall tas i en mer sansad ton, än en vilja att spela en match.

Han har sitt hjärta i sitt gamla lag och i sin gamla klubb, så självklart kommer han att gå tillbaka till Boo vad det lider.

Men jag vill bara klargöra här att det är inte VI som driver honom. Vi gör bara ALLT för att han ska få det så bra som möjligt, ha det så roligt som möjligt och få göra det han älskar. Sålänge det inte sker på bekostnad av hans skolgång eller annat viktigt. Läkarna hejjar på, de tycker det är jättebra att han tränar. Träning är inget skadligt för honom, utan bra.

Det finns anledningar till varför vi vill ge honom ALLT.