Fröken ringde direkt imorse. Pojken som var hemma med vattenkoppor var tillbaka. Han har bara varit hemma i fyra dagar. Snälla, uppmärksamma fröken! Hon kom ihåg att jag sagt att vattenkoppor var farligt för W. Jag ringde snabbt sjukhuset, fick prata med en annan sköterska då Anki var på konferens. Hon bekräftade, vattenkoppor är jättefarligt, håll dem separerade tills en läkare ringer dig, var hennes uppmaning.

Efter en stund ringde en vänlig läkare, han hördes lite stressad, vattenkoppor ÄR farligt. Han sa att han måste konferera med de andra och ringer tillbaka. Usch, med en gång var jag tillbaka mitt i det igen. Jag bara skakade. Det har varit så lugnt ett tag, så det är nääästan att jag glömt den här medicinska biten. Han ringde tillbaka och hade då talat med professor Jacek. Tyvärr tror de att skadan i så fall redan är skedd, pojken smittade innan det bröt ut och W borde få det nu i dagarna, om han får det. Han kan få vattkoppsymtom eller lika gärna en rejäl förkylning. Vi måste då åka omedelbart och han kommer då behandlas med antivirus…någonting… MEN vi kan ha tur att han har klarat sig.

Oj, jag blev så omskakad, jag försökte tänka att det är jag som är sjåpig, men de visade tydligt att det här är allvarligt och inget att leka med. När de är så allvarliga så blir jag så rädd. Men, nu vet vi vad det är om det blir och de är så duktiga och det kommer gå bra. De skulle inte ha tagit den här risken om de inte varit säkra på det.

Men, jag läste på en amerikansk sida om en pojke som var fem månader efter transplantationen och allt hade gått jättebra, sedan fick han en infektion och den tog den lilla pojken, de kunde inte rädda honom. Men här är skillnad, de är såå duktiga, och de skulle såklart inte ta risken om de inte var säkra på att allt kommer att gå bra. Men de här orden ekar i mitt lilla huvud… rädslan fick åter ett grepp om mig. Gäller att skärpa till sig och mycket uppmärksam på symptom. Det är inte över ännu…