Ja, vi
möter en del svårigheter nu. Nästan varje dag är det något… Nu på en annan nivå än förut… W har det
jobbigt. Han vill vara som andra men känner att det inte riktigt är så. Det här
med mössan är ett stort dilemma. På ett kalas i lördags var det någon pojke som
slet av hans mössa, det är det värsta som kan hända honom. Vi fick åka dit i
blixtutryckning och ta med honom hem. Barnen som gör det menar såklart inget illa, de
är nyfikna och undrar varför han har mössa. Många frågar och då väljer W att
inte berätta. Det är så synd!! Men han vill bara vara som andra, han vill
förtränga sin sjukdom och det han har gått igenom. Nu skrev jag ett mail till
föräldrarna i fotbollslaget, för där är flera barn som frågar och W vill inte
berätta. Jag hoppas att det var rätt beslut att skicka mailet. Jag
tror att det är att det här med mössan blir så uppmärksammat nu, det är ju inte helt normalt att ha
mössa på sig när det är 25 gr varmt när man är och badar.. det blir fler som undrar, vilket gör
det svårare för W.

På torsdag
ska W och jag till min snälla frisör Jenny och se om hon kan fixa till det,
men jag tror tyvärr inte att han kommer att ta av sig mössan ändå. Den har
blivit som ett ”skydd” för honom… det här har blivit en såå stor grej, i början
var det inte så känsligt, men då hade han i och för sig annat att tänka på.. usch,
det är så svårt. Vi, Micke och jag, är också så trötta så jag känner att vi
inte kan tänka klart, vi vet inte hur vi ska hantera de olika situationerna som
uppstår. Vet inte vad som är bäst.

Vill bara
ha sommarlov, 18 dagar kvar. Men det är mycket som ska klaras av innan dess.

Igår såg
Micke en trailer för programmet ”kvällen är din”. Då skulle en pojke med cancer
uppmärksammas. Det slog oss då att W har genomgått samma behandling, har lika
otäck diagnos.. det är fortfarande så overkligt, att vi har drabbats av det
här.

Just nu
upplever vi att det är så otroligt tungt igen. Vi har så svårt att acceptera och
förstå det. Det borde ju vara toppen nu. Allt börjar ju äntligen ordna till sig. Nu kom jag
på det där med skolavslutningen, jag tror inte det går. Ska fråga på sjukhuset
imorgon. Det är ju så många människor, och efteråt… alla syskon och allt. Hör
att det går feber lite här och var nu. Orkar inte bli inlagda på sjukhus. Undrar
om W skulle klara det, men det är klart han skulle. Han klarar allt, men det
börjar fresta på nu. 18 dagar kvar…