Egentligen inget nytt att rapportera. Det här var den jobbigaste helgen på väldigt väldigt länge! Stens begravning var fruktansvärd, men den var oxå superfin och Karin hade ordnat det så fint och personligt. Men det var så sorgligt och jag tror att jag genomlevde både Stens och mammas begravning på en gång. Några vänner till oss, Maria och Joel, hade gjort en helt fantastisk krans, av kottar, bark och ekollon som Unni hade plockat i skogen på Syltvik. Och som Unni sa vid kistan ”vi vet att Du älskade Syltvik lika mycket som oss, det här är vår sista hälsning till Dig, vår storebror”.

Sedan hade vi en lugn helg i Strandstugan, sådde grönsaker och satte potatis, fiskade och åkte båt. Strandstugan är som balsam för själen.

Imorgon är det sjukhusdag igen, denna gång ska vi ha möte med läkarna angående sommaren och W´s status.

Och på torsdag – fredag har W sitt forntidsläger. Det var mitt mål, tidigt, redan när vi fick diagnosen. W ska med! Och det kommer han att vara!!!