Det här är en väldigt speciell nyårsafton för oss. Att äntligen kunna stänga år 2011 och gå in i ett nytt, ljust och blankt år.

Jag har gått och tänkt på något slags bokslut, försökt hitta bra saker med år 2011. Men jag har förlorat min mamma, varit en hårsmån från att förlora min son och genomgått månader av ångest och förtvivlan. Sett min son lida så oerhört, hört honom säga att han inte vill leva längre. Sett hans syskon fara illa, sett och upplevt deras oro för honom och för hela familjen. Nä, det finns inget gott att säga om den här tiden och det här året.

Letade oxå i minnet hur början av förra året var. Men redan då hade det ju börjat, rättare sagt nyårsdagen för ett år sedan. Då blev vi inlagda med Wille på Sacchska för första gången. Därefter följde en smygande försämring av Willes hälsa och allmäntillstånd tills vi i juni sökte vård på riktigt. Sen drog det igång, känns det som. Men alla gånger vi stog vid fotbollsplanen och hejade, skrek ”kämpa Wille, kämpa”, när han inte orkade, vi trodde ju att han inte hade viljan… och så skulle det visa sig att han var den som hade mest vilja av alla, han var den som kämpade mest av alla… Åh, vilket dåligt samvete jag har för dessa gånger, för att jag inte såg tidigare, för att jag inte förstod hur illa det var. I somras vägde han 25 kg. När jag ser på kort nu kan jag inte förstå att vi inte ansträngde oss ännu hårdare för att leta vad som var fel. Men vi trodde ju det var gluten… och till viss del var det ju det oxå.

Men nu verkar det ju ändå som att vi får vara med om ett mirakel. Wille kommer bli frisk utan symptom. Han måste bli det. Vi måste få lämna det här bakom oss.

Jag ältar och ältar och ältar. Det tar aldrig slut. Känner aldrig någon frid. Tårarna sitter väldigt nära ögonlocken igen och jag gråter för minsta minsta lilla. Vill tillbaka igen, tillbaka till vår jobbiga, lite tråkiga och ganska slitsamma vardag. Där små problem blir stora, för det finns egentligen inga stora problem. Under 2012 ska vi tillbaka dit. Men med ett mycket större perspektiv. Ständigt påminna oss om miraklet för att inte glömma att njuta av nuet, av den tråkiga vardagen och alla ljusglimtar däribland. DET ska bli mitt nyårslöfte.

GOTT NYTT ÅR!