Dagen tillbringades på Huddinge sjukhus – igen! Wille var ju dålig igår och imorse hulkade han och ville kräkas. Han blev ganska snabbt sämre och kräktes på riktigt tre gånger. Vi ringde då och de ville att vi skulle komma direkt. På vägen somnade han (det händer aldrig) och jag blev riktigt orolig. Körde som en galning!!
På sjukhuset fick han omedelbart dropp och prover togs. Dr Britt kom in och sa att han med största sannolikhet har fått GVHd, det är en allvarlig komplikation. Men då det är i sådant tidigt skede kan de nu ge det en ”knuff” i rätt riktning. Hoppas de har rätt. Vi blev kvar till kl 16.30 då fick vi åka hem och ska vara tillbaka i morgon bitti. W mår nu relativt bra. Har varit pigg i kväll, men kräktes nyss igen, men då av en äckelmedicin som han har problem med. Jag fick ringa dem igen… för det var bara 30 min sedan den viktiga medicinen gick i och då har den inte hunnit lämna magsäcken ännu… Ja, såhär är det. Upp och ner.
Vi insåg oxå idag att vi går lite för fort fram. I vår desperation av att få allt att vara som vanligt (och för att allt ska fungera här hemma) har vi pushat honom lite för hårt. Det är ju fortfarande långt kvar och återhämtningen kommer inte att gå på en förmiddag. Vi måste inse och förstå det. Jag tror att vi gjorde det idag…
När vi satt på sjukhuset började tårarna rinna igen. Han har så förändrat utseende. Så cortisonsvullen och inget hår. Det är svårt att komma ihåg hur han såg ut innan allt det här. Trots att det inte är länge sedan. Min vackra fina pojke!!! Han är vacker nu oxå, bara annorlunda mot förr.
Åh, jag längtar tills allt är över…
