Att packa hans väska… det är så oerhört, obeskrivligt smärtsamt!!!!! Tårarna bara rinner och rinner, som vanligt… Nu kommer han ändå hem på lördag igen, men nästa gång jag packar den… det är så fruktansvärt, jag kan inte beskriva det på något annat sätt. SÅÅ SMÄRTSAMT.
Idag har vi varit och träffat en professor på Huddinge sjukhus. Expert och oerhört kompetent. Teoretiskt. Han vet vad han gör, han kan sitt jobb. Men han var extremt klinisk och opedagogisk när han pratade med oss. Det var oxå smärtsamt. Både Micke och jag var så tagna, Micke var tvungen att gå ut och jag bara grät. Han informerade oss om vad som förestod. Och det var värre än vi båda hade trott. ALLT var bara hemskt, så hemska fakta, så hemsk statistik… ja, vi var helt chockade. Men han avslutade ändå med att säga att V har de bästa förutsättningarna, både när det gäller sjukdomen och själva transplantationen. En syskondonator, med samma kön – lyckoträff! i så god fysik som V är – lyckoträff! I så tidigt stadie – lyckoträff! Så jaa, han trodde oxå att allt skulle gå vägen.
Men han var tveksam till jul hemma, han var tveksam till Strandstugan i sommar, han var tveksam till mer skolgång detta skolår… mycket negativt var det.
Men vi tar med oss att han sa att vi ändå har de bästa förutsättningarna och att V är STARK!!!!
Efteråt frågade V om han kommer att dö. Jag tror ju inte det själv, så jag tror jag mötte honom bra i den frågan. Men det är hemskt när ens barn ställer en sådan fråga.
I dag gick jag ner på föräldramötet i hans klass. Det var jobbigt, men vi tyckte det var viktigt. Hans klasskompisar kommer ju oxå undra, vara ledsna och sakna sin kompis, det kanske väcker existentiella frågor mm. Vi ville att de skulle få våra ord på vad som händer och kommer att hända. Jag kände sådan uppriktig värme och omtanke från alla, så jag är glad att jag gjorde det. Men det är så tungt att tänka på att han inte ska vara med sina kompisar på så väldigt väldigt länge. Det gör såå ont. En tioårig pojke vill inget annat. Det och fotboll, det är ju hela hans liv.
Imorgon sover nog jag på sjukhuset, vi kan inte riktigt bestämma oss vad som blir bäst. Vi försöker tänka på vad som blir bäst för helheten. De andra syskonen, företaget, V och för oss. Jag packa till oss båda så får vi känna imorgon em.
ÄN EN GÅNG! TACK för alla underbara, fantastiska kommentarer/mess/mail/telefonsamtal, blommor och presenter. Det är inte alltid jag kan svara var och en. Men ni ska veta, och jag tror inte att ni ens kan ana, hur mycket det betyder för oss alla – vilken styrka det ger oss!!! Att känna att vi inte står ensamma i allt det här är så enormt skönt.
T A C K!!!!
Tänker på er och hoppas och tror att det kommer att gå bra. Kram Birgitta
Jaa, Britta o Kristina…Vi ska ha en alldeles, alldeles underbar jul – med alla ingredienser..när V är frisk! För DÅ har vi verkligen något att fira och vara glada för! Låt DET bli en målbild, Lollo!
Mina tankar är hos er! Ta vara på de stunder ni har att glädjas o njuta som Britta skriver. Vem säger att man inte kan fira jul flera gånger? Jag hoppas det blir många tillfällen att fira o glädjas under tiden som kommer trots allt det tuffa ni ska igenom.
Tack för att du kom och berättade igår! Som du är stark och omtänksam trots det ni går igenom. Tårarna rann efter att du gick. Ni finns i våra tankar och W känner så med V. Kram
Och så rann den makeupen bort…! Nu måste jag nog förklara för mina elever varför jag är så ledsen….Oh, Lollo det gör såå ont i mig! Det är så fruktansvärt synd om er – ALLIHOP! Och Vs fråga om han ska dö? Såå hemskt!!!
Men nu ska vi ta oss igenom det här – tillsammans! Och det kommer gå bra! Jag kommer på tisdag!
Åh Lollo, så det smärtar! Det Victoria skriver gäller för oss också. Du ska veta att i mitt hjärta packar jag också en väska, en stor väska som jag hoppas du tar med dig, en väska fylld av hopp och tro på att allt kommer bli bra igen!!!
Kramar till er alla!!!
Åh, det gör så ont i hjärtat när man tänker på hur allt måste kännas just nu. Det är nu man önskar att man skulle hitta de där oerhört peppande orden som ni kan ta med er i detta. Men ni vet vad vi känner och var ni har oss….och vi tror verkligen av hela våra hjärtan att allt kommer bli bra igen! Vi förstår att det är en lång väg för er att vandra men vi kan bara lova att vi ska stötta er så mycket vi kan igenom detta. Massor av kramar till er alla!
TACK Britta, bara DU kan skriva så klokt!!! Du är underbar!!! Stor kram
Det är väldig gripande att ta del av allt du skriver. Men jag kan inte låta bli att ta till mig av all positiv information ni får, trots allt. Du skrev att professorn var expert och oerhört kompetent. Försök att vara nöjd med det. Hellre en oerhört kompetent expert än en pedagog – det är sällan alla kompetenser finns hos samma person. Och det är en expert ni ska ha. Och det här med julen…. till och med tok-kristna är överens om att Jesus inte föddes i december, så varför inte ”fira jul” när som helst på året, och när ni har anledning att fira!