Imorse ringde Dr Karin. USA hade bekräftat, det är den aggressiva varianten och en benmärgstransplantation ska göras så snart det är möjligt.

Teamet hade haft konferens igår em. Vi fick en tid för transplantation den 28e oktober!!!! På torsdag ska han läggas in för att få en CVK inopererad, det är en ”infart”, så han slipper stick. Den ska sitta i 6 mån. På lördag kväll får han komma hem igen. På tisdag ska han tillbaka och de ska börja med cellgifter. Sen blir han kvar där i 6-8 veckor!!! MEN han är hemma till jul!!!

Nu drar det igång – men OJ vad det blev chockartat!!! Jag grät och grät, såå rädd och ledsen även om vi vill komma igång och få det här gjort. Men nu blev det verklighet på något vis, nu kom det så nära. Nu måste vi kavla upp armarna och köra. Få det här hemska gjort. Och som Dr Karin sa, vi kommer förmodligen aldrig känna oss redo.

Det som gör oss båda mest ledsna och oroliga är samtalet med V som vi måste ha ikväll. Han kommer missa fotbollscupen i helgen och missa finalen den 23e. Hans lag gick nämligen till final i Nackamästerskapen, den cupen som var såå viktig för honom, som han har längtat till hela säsongen. Jag gjorde ju misstaget att säga till honom efter vårt möte med Dr Karin sist att det nu är lugnt i fyra veckor, att sjukhuset blir tidigast om fyra veckor… vi kunde ju inte tro att det skulle gå såhär fort!!

Men, vi är oerhört tacksamma att han blir så prioriterad och att vi nu får komma in.

Ja, det blev oerhört omtumlande och väldigt mycket praktiskt att ordna – på kort tid.

NU KÖR VI!!!